Cykeltur i Sveriges Toscana

Sitter vid köksbordet. Med vår egen digitala cykelledssida över Fjärdhundraland framför mig på den bärbara datorn funderar jag en stund på vår rutt. Till min hjälp har jag Norstedts cykelkarta nummer 27 över Östra Mälaren. Snart ser jag att det skulle passa mig och min bror bäst att övernatta på Brunnsta gård som ligger norr om Bålsta. 

Jag klickar på sängsymbolen och kommer till gårdens presentationssida som cykelvänligt boende. Ringer upp telefonnumret och frågar om det finns rum. Lena Glantz Eriksson driver ett jordbruk och har mycket att göra, många gäster, men lovar på rak arm att jag och min bror ska få ett dubbelrum på självaste nationaldagen den 6 juni. Med belåten min skriver jag in det i min analoga fickalmanacka.

cykling Ekolsund Det är inte Sydpolen vi ska till, men jag känner mig som en gammaldags äventyrare, en upptäcktsresande. Drar pekfingertoppen över den tryckta kartan, läser de exotiska ortsnamnen: Ramstalund, Måsta, Gryta, Salnecke. I en spelfilm hade man gjort en snygg övergång från mitt finger och kartan till en solig väg med vajande sädesfält på sidorna. Där hade jag kommit cyklande med min modesta cykelcross och mina packväskor på sidorna. Verkligheten ligger inte långt efter. Om några dagar ser det ut exakt på det viset. Mina köksbordsplaner omsätts i praktiken ute i det bördiga uppländska landskapet bland de välskötta gårdarna, runstenarna och slingrande vägarna.

För mig är inslaget av äventyr, den öppna känslan när jag sitter och planerar min cykelresa det allra mest lockande. Jag älskar cyklingen, den fysiska rörelsen, att min klimatpåverkan är minimal, att maten aldrig smakar bättre än efter några mils cykling. Jag tycker om att läsa på om traktens historia, njuter av det lantliga landskapet, av att handla av småskaliga lokala entreprenörer. Ändå är det äventyret som cykelresan innebär som jag tycker mest om. Planeringen, koncentrationen vid vägskälen, samordningen med kartan, känslan av stillsam triumf när man kommer rullande vid slutmålet på kvällen.

Det var en liten chansning att ta sig via den gamla banvallen från Uppsala till Örsundsbro. Lite knaggligt med min cykelcross, bättre med min brors MTB och det är självklart viktigt att ta hänsyn till markägare i de fall man cyklar över privat mark. Ibland var det svårt att hitta och vi var tvungna att cykla tillbaka en bit, studera kartan, jämföra med kartappen på mobilen. Ändå måste jag säga att det gick bra och eftersom det är en gammal järnvägssträckning genom ett ganska flackt landskap är det fågelvägen man cyklar. Två bra alternativ är att cykla från Enköping eller Bålsta och följa Mälardalsleden till Örsundsbro.

Uppgiften den här gången var att cykla igenom ett av våra öppna paket. Det betyder helt enkelt att man, ungefär som jag, sätter ihop sin egen cykelresa. Inte från noll, utan man köper en trevlig idé till en resa, får en färdbeskrivning och en liten reseguide som berättar om trakten och dess sevärdheter. En liten intellektuell övning ingår också i det öppna paketet. Boende och matstopp bokar och bestämmer du själv, utifrån våra tips om du vill. Kanske stannar du två nätter under resan, eller så cyklar du hela vägen och tar pendeln hem på kvällen.

cykling FjärdhundralandVi cyklade paketet som heter ”Cykeltur i Sveriges Toscana” och besökte lokala gårdar med fina serveringar. Anden fick sin spis när vi stannade vid fantastiska Härkeberga kyrka där den berömde kyrkomålaren Albertus Pictor målade tak och väggar i slutet av 1400-talet. I själva verket målade han inte allt själv utan hade hjälp av ett antal medhjälpare och lärlingar, men målningarna i kyrkan bär hans omisskännliga prägel. Livets hjul är en tänkvärd illustration av människans lott, i synnerhet när man har hunnit fylla 50 år och själv är på väg att åka kana nerför hjulets högra sida…

Efter att ha ringt och kommit med en prognos om ankomsttid tidigare under dagen cyklade vi sista biten till Brunnsta gård vid sju på kvällen. En fin känsla. Är man ovan vid långturer kan det ju kännas en aning i ändalykten, det kan min bror intyga. Gården har en sammanhållen Bullerbystruktur och familjen äger alla hus i byn. Vi möttes av den entusiastiska taxen Sassa och vår värd Lena. Oväntat och trevligt blev vi inbjudna till en liten familjesammankomst i den före detta ladugården där vi fick smaka på den goda maten och egentillverkad dryck. Efter sju mils cykling smakade det himmelskt. Vänligheten och gästfriheten som Lena och hennes man Göran visade gick rätt in i hjärtat.

Fjärdhundraland Cykla

Inte blev det sämre när vi kom upp till rummet som var beläget i den gamla lanthandeln. Fräscht och prydligt med en atmosfär från tidigt 1900-tal, och egen dusch. Det fina med en cykelresa är att man kan unna sig lite vardagslyx på kvällen efter en aktiv, fysisk dag med några uppförsbackar och inslag av motvind. Det syntes på min bror när han sträckte ut sig i sängen. Och att det var för tidigt att börja prata om nästa dags etapp med Skokloster som delmål.