Den 5 juni stod Martin Valldeby på en strand i Perth Amboy i delstaten New Jersey och doppade bakhjulet på sin cykel i Atlanten. När han doppade framhjulet i Stilla havet i Florence i delstaten Oregon den 19 augusti hade han cyklat 650 mil tvärs över den amerikanska kontinenten. Fyra tidszoner, 15 delstater, 76 dagars cykling.
Det är naturligtvis inte vilken cyklist som helst som ger sig iväg för att korsa USA. Martin Valldeby har cyklat många långturer i Sverige och Europa. Han är synnerligen vältränad, vet vilken utrustning som krävs och är skicklig på att navigera. Ändå gjorde sig den så kallade Murphys lag påmind tämligen omgående. Lagen som säger att om något kan gå fel, så kommer det snart att göra det. Då var det inte fem punkteringar som var värst.
– Redan andra dagen fick jag så ont i vänsterknät att jag fick ta en vilodag. Det kändes självklart lite oroande, men ganska snabbt kom jag på att jag skulle sänka sadeln en aning och variera mig mer med vilket ben jag sköt ifrån när jag startade. Det onda försvann helt efter en vecka och kom sedan inte tillbaka på hela resan, säger Martin Valldeby.
Kor tycker om att titta på cyklister
I tur och ordning cyklade han igenom 15 delstater på sin färd västerut: New Jersey, Pennsylvania, Maryland, West Virginia, Ohio, Indiana, Illinois, Missouri, Kansas, Nebraska, Colorado, Wyoming, Montana, Idaho och Oregon. Ett ypperligt tillfälle att fördjupa sina kunskaper om USA:s geografi. Ibland var det uppförsbacke i en och en halv dag.
– Ohio var en av de delstater jag tyckte bäst om, det var lite backigt och påminde en del om Sverige. Colorado var också fint, det var bland annat speciellt att se gaffelantiloper. Det var bergigt också och tog mig upp på resans högsta punkt som var Cameron pass på 3100 meter, säger Martin Valldeby.
Han fick också lära sig att klassiska vildavästernstaten Kansas inte bara består av vidsträckta slätter.
– Norra delen av Kansas var ganska kulligt. En annan sak jag lärde mig där var att det finns väldigt mycket kor och att kor tycker om att titta på cyklister.
48 grader varmt
Fågelvägen var resan 400 mil, i praktiken 650. Det betyder att han i medel cyklade cirka 85 kilometer om dagen i 76 dagar. Blir man inte en liten aning trött på att cykla så långt? I synnerhet som många av hans bilder från resan visar spikraka vägar som tonar bort vid horisonten.
– Mot slutet av resan när jag närmade mig Oregon hade jag ett sjunk. Då har man cyklat väldigt långt och börjar bli lite trött på det, samtidigt som man ändå har en ganska lång bit kvar.
Vilse körde han nästan inte alls och behövde inte svälta trots att det kunde vara 10 mil mellan matställena. Han sov på campingplatser och motell för det mesta, men även i några kyrkor som var öppna för övernattande cyklister och någon enstaka gång i ödemarken bredvid vägen. Motellen med luftkonditionering var en nödvändighet flera gånger eftersom temperaturerna var så höga att det inte hade varit möjligt att sova i tältet. Höga temperaturer är tufft dagtid också. Det tar på krafterna att cykla i flera timmar i 48 graders värme. Kläderna var han tvungen att tvätta varannan dag på ett ungefär.
Hänsynsfulla amerikanska bilister
Det finns faktiskt cykelvägar i billandet USA. Ungefär tio procent av färden gick på bilfria vägar. Självklart var det sämre förhållanden också med obefintliga vägrenar och järnräcken.
– Men de amerikanska bilisterna var ganska hänsynsfulla, nästan bättre än de svenska.
Naturens makter var en större utmaning. Ibland kom ordentliga skyfall och i början av färden var nedblåsta träd över cykelleden i Maryland ett betydande problem. Martin Valldeby såg boningshus och ladugårdsbyggnader som hade blivit av med taken i stormen. Han fick även besök av en hungrig tvättbjörn i förtältet.
– Det gick ändå bra, de lär vara bra på att riva upp väskor när de känner lukten av mat, men mina väskor klarade sig. Sedan var det campingplatser i exempelvis Colorado där det varnades för stora björnar och då var det förbjudet att ha mat eller annat som kunde locka inne i tältet.
Martin Valldeby är hemma i Sverige igen, tillbaka i vardagen och den svenska hösten. Han säger att det kommer att ta tid att smälta alla intryck från resan och att det känns fantastiskt att han har genomfört det enorma projektet. Hur sugen är han att ge sig ut på en ny cykeltur på 650 mil?
– Inte särskilt sugen just nu. Men känner jag mig själv är det ganska snart dags igen.
Vem vet, kanske får korna i Kansas en ny chans att studera den sympatiske supercyklisten från Lidingö.
Raksträckan på toppbilden ligger cirka 15-20 kilometer öster om Sterling, Colorado. Samtliga bilder är tagna av Martin Valldeby.