Ingenjören Fredrik Andersson tog chansen och bytte yrkesbana i livet. Nu bygger han MTB-leder med egen grävmaskin och längtar efter att det ska bli måndag så att arbetsveckan kan dra igång. Det betyder också att han kan bygga in en säkerhet i lederna som han ibland tycker lyser med sin frånvaro.    

Du har sadlat om rejält yrkesmässigt och skaffat grävmaskin för att bygga flowtrails på Kottaberget. Vad gjorde att du tog det beslutet?

Jag hamnade i ett vägskäl i livet efter att ha arbetat med samma sak i 27 år som ingenjör, först som egenföretagare sedan i ett internationellt företag. När den verksamheten sedan skulle avslutas i Sverige så sökte jag ett jobb på huvudkontoret i Schweiz. Jag hade nog tittat igenom varenda MTB-led i närområdet på Trailforks och Strava och hade mentalt redan flyttat ned när jag fick samtalet att jag inte skulle få jobbet. Då bestämde jag mig att istället ta avgångsvederlaget och ta det lugnt (cykla) i ett halvår för att bestämma vart min arbetskarriär skulle ta vägen. Oturligt nog så slutade jag ganska precis samtidigt som Corona var ett faktum, så det fick bli cykling i Sverige. 

Och hur fastnade du för grävmaskinen?

Man kan väl säga att i 4,5 månader visste jag inte vad jag skulle göra, men en dag såg jag ett Youtube-klipp på några killar som blev avsläppta med en helikopter på en topp i Nya Zeeland och började arbeta sig ned med grävmaskin för att bygga en MTB led. Faktum är att jag inte ens såg klart på klippet förrän jag hade bestämt mig för vad jag skulle göra härnäst. Jag hyrde en minigrävmaskin och provbyggde i en dag för att se om det var kul och framför allt om jag hade någon som helst talang. Två veckor senare hade jag en egen grävmaskin. Ganska olikt mig att göra något så impulsivt men allt kändes så rätt. Ungefär som när man blir kär. I samma veva hade jag fått erbjudande att gräva ett teknikområde åt den lokala cykelklubben. 

Se filmen om hur Fredrik arbetar på Kottaberget nära Nora:

Många funderar på att byta yrkeskarriär i dessa omvälvande tider. Har du några tips till den som går i den typen av tankar? 

När jag ser tillbaka på mitt tidigare yrkesliv så upplevde jag det jobbet som roligt. Samtidigt kan jag nog säga i efterhand att jobbet blev en slentrian där det negativa hade normaliserats. Hade man inte lagt ned verksamheten i Sverige så hade jag kanske aldrig tagit den här chansen. Det som var väldigt negativt blev istället något positivt. Nu längtar jag till måndagen redan på fredag eftermiddag. Rannsaka dig själv och fundera på om det du gör är det roligaste du kan göra? Kan och vill du göra något åt det? Jag kommer definitivt fortsätta rannsaka det jag gör och ställa mig frågan om det är det här som jag ska fortsätta göra i framtiden. 

Du har jobbat mycket med säkerhet. Hur hittar man balansen mellan utmaning och trygghet?

Jag har länge stört mig på att många maskingrävda leder, speciellt gröna och blå, har uppenbara faror direkt utanför leden. Det kan vara stora stenar, ett djupt dike, eller rent av stup. När det gäller maskingrävda leder så har man möjligheten, och i mitt tycke en skyldighet, att faktiskt tänka på hur det ser ut utanför leden. Det finns alltid träd i närheten, men om man ser till att man på ett kontrollerat sätt kan bromsa även om man kommit lite utanför leden så har man höjt säkerheten. Det finns mycket att göra. I somras provåkte jag en nyöppnad grön led där det var nästan 4 meter fritt fall om man åkte över bermen*. 

* En uppbyggd doserad kurva i en MTB-led. 

Tillbaka till alla artiklar